Har kan ni se lite mer om vad som hander i Honduras:
http://hondurasenlucha.blogspot.com/2009/09/honduras-coup-leader-micheletti-decrees.html

Idag akte Kobie, en av volontarerna fran UK och den som jag pa sista tiden har umgatts mest med, hem till London. Jag och Lorna (ocksa fran UK) foljde med till flygplatsen och sa hejda, och sedan har det varit en lite deppig dag. Kommer verkligen sakna Kobie, som nu nar jag bytt vardfamilj bara bodde 15 minuters gang fran mig. Att hon akte hem beror pa att hon hamnat i en farlig situation, pa grund av hennes projekt och pa grund av ICYE. Skulle jag skriva historien har skulle ni antagligen inte tro mig, sa jag gor bara en kort luddig sammanfattning som inte heller den kommer lata sa trovardig. I alla fall - Kobie ar en manskliga rattighets-advokat som skulle jobba med manskliga rattigheter har, och pa grund av olika omstandigheter blev hon forknippad med manniskor som ar valdigt involverade i la resistencia (som jobbar mot kuppregimen har) och det ar inte langre sakert for henne att stanna har i Honduras.

Nu maste jag kila valdigt snabbt, jag och Lorna tankte hinna ga pa bio innan utegangsforbudet borjar och hon har precis finished hennes mote med ICYE (ar pa deras kontor nu).

Som jag sa - jag kommer att vara en kass bloggare. Det hander alldeles for mycket hela tiden for att jag ska vilja prioritera Internet och nar jag val har tid att sitta vid datorn sitter ofta min vardpappa (som jobbar hemifran) dar och skriver. Maste ga nu, tankte bara gora en kort uppdatering om att jag har det valdigt bra och det politiska laget ar inget som innebar nagon fara for mig (vi marker mest bara av demonstrationer och utegangsforbud). Ska forsoka hinna skriva mer imorgon.

Kram!

Hmm, hur ska jag pa ett bra satt kunna sammanfatta vad som har hant de senaste dagarna utan att behova vara vaken hela natten? Det har hant sa mycket konstigt som skulle beohva langa beskrivningar. Jag far nog helt enkelt skippa det dar med "pa ett bra satt" och bara kora pa.

I sondags flyttade jag hit till den nya vardfamiljen - inte for att jag inte tycker om personerna i den andra familjen, utan pa grund av att familjesituationen inte var sa bra och det blev valdigt mycket esamtid for mig. Nar jag traffade den har familjen och de sa att de garna hostar mig bestamde jag mig helt enkelt for att flytta hit istallet. Och jag trivs som fisken i vattnet har, verkligen hur bra som helst, med en madre, padre, abuelo (morfar) och hermano (bror).

Sedan pa kvallen i sondags kom Lorna (volontar fran UK) tillbaka till Tegucigalpa fran en by som heter Taulabe, dar hon skulle ha bott i ett halvar och haft sitt projekt. Hon rakade hamna mitt i ett morddrama och var tvungen att aka tillbaka till Teguc pa grund av att hennes hostmamma ganska troligt kunde vara nasta person att bli dodad. De fem senaste dagarna hade fem personer blivit dodade i narheten och det var farligt for Lorna att fortsatta bo dar. Jag, Kobie, Steffi och Laureen at middag med Lorna pa sondagkvallen och fick hora hela historien da.

Pa mandagen traffades jag, Kobie, Lorna och Laureen och fikade i ett kopcentrum. Pa vag ut fran en toa ser Kobie plotsligt pa en av tv-skarmarna i food courten att Mel Zelaya ska ha kommit tillbaka till Honduras. Vi fragar lite folk i narheten om det verkligen ar sant och ingen vet, sa vi gar till ICYEs kontor (som vi anda skulle till for att de andra hade moten och jag ville skypea) och fragar de som jobbar dar, men de vet inte heller. Tydligen kan man inte alls lita pa media i det har landet, sa aven om journalisterna lovar att han ar har ar inget sakert. Vi satt dar ratt lange och forsokte fa nagon ratsida pa det hela (forst var han i FN-byggnaden sa reportrarna, men sen helt plotsligt var han i Brasiliens ambassad), men gav upp efter ett tag och gick och at lunch istallet. Strax fore fyra ringer en av medarbetarna pa ICYE oss och sager att det har inforts utegangsforbud och att det borjar kl 4. Han hamtar upp oss alldeles efterat och skjutsar hem oss och vi alla kommer hem strax efter fyra. Tydligen var utegangsforbudet ratt flexibelt den dagen eftersom de hade meddelat det sa sent - bara ca 20 minuter innan det tradde i kraft och det gjorde alltsa inget att vi var lite sena.

Vi har fortfarande utegangsforbud och det senaste jag hort ar att det ska vara till 6 pm imorgon. Skulle inte forvana mig om det blir langre dock, de forlanger det hela tiden. Och forresten; stadion dar mitt projekt ar - la Villa Olimpica - anvands tydligen som temporarart fangelse for alla de demonstranter och andra utegangsforbudstrotsare som militaren/polisen arresterat och som inte ryms i fangelset. Senaste siffran jag horde var att ca 200 personer halls i stadion. Och manskliga rattigheter verkar inte vara nagot som over huvud taget existerar for de manniskor som miltarer/poliser arresterat - man hor om personer som halls inlasta med diverse brutna ben och skador och som inte far sjukvard. Och en hel del minderariga tydligen.

Och bara for att gora det tydligt - ni behover inte oroa er for mig, jag tanker inte ge mig in i nagra demonstrationer och sa lange jag inte ar i narheten av dem ar Teguc som vanligt fast med nastan alla manniskor inomhus. For mig blir det har framst valdigt lugna hus-dagar. Idag har jag pluggat spanska, umgatts med familjen och med grannens dotter som varit utbytesstudent i Tyskland, sett pa film och atit muy smarrig mat.

Det finns mycket mer att beratta saklart, men just nu ar jag alldeles for trott. Och forresten - att jag inte kan skypea trots att jag ar i huset hela tiden beror pa att vart internet ar for langsamt for att skype ska fungera. Ska se vad jag kan gora at det, eventuellt kommer jag att kopa eget mobilt internet att ha till min laptop. For jag saknar er en massa och vill kunna prata med er!

Weeei, uppdatering, hander inte sa ofta pa den har bloggen. Och jag hinner inte skriva sa mycket nu heller, for jag maste packa och stada och fixa med tvatten och sadar. Flyttar till en ny vardfamilj imorgon och da kan det vara bra om allt ar dar det ska vara.

I alla fall; de har senaste fyra dagarna har jag jobbat pa projektet mellan nio och fem onsdag-fredag och fran tio till ett idag. Jag kommer jobba fran tisdagar till lordagar framover. Mitt projekt ar (vilket jag kanske inte ens har skrivit nagon gang?) Olimpiadas Especiales, vilket ar honduranska delen av Special Olympics. Tank lite paralympics sa tanker ni nog ratt. Vi haller till i ett kontor i ett sportcenter (som ar sjukt stort och bra med allt fran simbassanger till friidrottsarena och taekwandohall och mycket mer) och mitt jobb ar att assistera i traningen av de special athletes som kommer dit.

Hittills ha det varit ratt mycket tid pa kontoret, men jag hoppas att det kan forandras sen nar jag kan mer spanska. Och spanskan... den gar framat sakta men sakert, men gaaah sa frustrerande det kan vara att inte forsta och inte kunna gora sig forstadd. Pa projektet pratar bara en person engelska, och han pratar sa mycket spanska som mojligt med mig for att jag ska lara mig. Mitt huvud ar alltid helt dott nar jag kommer hem, efter att ha suttit och pluggat hela tiden vi ar pa kontoret och sedan forsokt prata med folk och forsta vad de sager till mig.

Nagot som verkligen me gusta ar colectivosarna som jag aker med till Villa Olimpica (dar projektet ar). Colectivo ar ungefar som en taxi som kor kollektivtrafik och hamtar upp folk som ska at ungefar samma hall. Ofta trevliga chaufforer och ar man sjalv pratar de en hel del med en.

Idag har det varit Independence day har i Honduras, sa det har flugit runt en massa krigsflygplan och gjort uppvisningar och militaren, polisen, brandkaren, ett antal skolor och sa vidare har haft parad i stans stora idrottsstadion. Jag akte ner med Kobie och hennes vardforaldrar vid tolvtiden och sag slutet av paraden och lyssnade till honduranska nationalsangen. Manga poliser och militarer overallt med stora vapen, som vanligt. Bilder kommer nagon gang nar jag har mer tid pa mig.

Efter att ha sett slutet av paraden akte vi upp till stans basta utsiktspunkt, som ar pa ett berg med en stor Jesusstaty. Vi gick omkring dar ett tag och pratade med Kobies vardforaldrar och beundrade utsikten och hade det allmant mysigt. Sedan akte vi till Pizza Hut och at lunch (det kanns som att jag borjar bli stammis pa Pizza Hut i det har landet) och pratade lite mer och sedan skjutsade de hem mig. Den har dagen har innehallit valdigt bra traning for spanskan, for Kobies vardmamma pratar nastan ingen engelska och pappan pratar hyfsad engelska, sa jag och Kobie har forsokt saga det mesta pa spanska sa har pappan oversatt det vi inte har kunnat till mamman.

Imorgon blir forsta dagen pa projektet. Ska bli spannande, roligt och lite nervost. Nu ska jag ga och duscha och forsoka kolla upp namnen pa lite olika sporter pa spanska och forsoka fa in alla i huvudet tills imorgon.

Beso.

Att jag ar sa dalig pa att uppdatera beror inte pa att jag inte vill, det ar bara det att jag har alldeles for mycket roligt att gora hela tiden. Bloggen ar inte riktigt prioriterad just nu. Helgen var valdigt valdigt bra, det var sista helgen som alla vi volontarer hade tillsammans i Teguc. Imorse akte de volontarer som har projekt i andra stader ivag, och jag kommer att sakna dem hur mycket som helst. Det var Denise, Lovisa, Lorna, Hsuan och Helen som forsvann till La Ceiba, Comayagua, Taulabe, Valle de Angeles och La Ceiba. Jag, Kobie, Laureen och Stefi blir kvar i Teguc.

I fredags hade vi var sista spanskalektion, sedan akte jag hem och packade lite grejer for jag skulle sova hos Denise och Juanita, akte till ett kopcentrum och traffade Denise, Andres (som har varit volontar i Sverige forra aret) och Andres mamma. De skulle hjalpa Denise att fixa sa att hon kan ha Internet i La Ceiba, men allt funkade inte sa vi fick gora det pa lordagen istallet. Sedan akte vi en minigolfbar och traffade Lorna och Kobie. Vi spelade minigolf i osregn och hade det allmant valdigt mysigt. Efter det akte vi till en hemmafest som nagon bror till en kompis till Andres hade. Lang och trevlig kvall och vi akte darifran vid fyra tror jag. I taxin som jag, Denise och Andres delade upptackte Denise att hon hade tappat nyckeln till Juanitas, sa vi sov hos Andres istallet. Och pa lordag morgon hjalpte Andres mamma (som ar ungefar hur snall som helst) mig och Denise att ga och klippa oss och forklara pa spanska hur vi ville ha det. Sa nu ar mitt har kortare och betydligt mindre slitet, men jag saknar nog faktiskt mina toppar som gar av nar man drar i dem.

Efter klippningen akte vi och handlade ingredienser for att baka chokladbollar till Juanita och till Andres mamma for att de har hjalpt oss sa mycket. Vi bakade hemma hos Juanita, men det var ratt svart for vi hade inget recept och havregrynen vi kopte har smakade verkligen inte bra. Efter valdigt mycket socker, kakao och kaffe blev de hursomhelst atbara (och ratt goda nar de varit i kylen ett tag). Lordagkvall akte vi till en klubb och dansade tills de stangde, och efter det akte jag och Denise till Juanita och vackte henne sa att vi kunde bli inslappta och fick sova dar. En till valdigt trevlig kvall.

Igar at jag lunch hos Lornas vardfamilj och hjalpte henne att baka scones och Victorias spunge (tror jag att den hette). Ocksa en spannande bakupplevelse, for vi hade recept men ingen vag och alla ingredienser var angivna i gram. Jag stannade dar till det blev dags for oss att aka till avskedsmiddagen for de volontarer som akte idag och akte sedan hem och sov valdigt lange idag.

Muy muy bra helg, men valdigt sorgligt att manga forsvunnit at andra hall. Jag kommer att sakna var volontargrupp hur mycket som helst, vi har verkligen haft det bra ihop.

Efter tre timmars somn, en massa spanska oregelbundna verb i imperfekt och en del trubbel med olika saker ar man ratt trott. Gardagskvallen var valdigt bra - forst barbecue hos mina projektmanniskor tillsammans med de flesta andra volontarerna och sedan dans pa en klubb tillsammans med alla mojliga manniskor. Valdigt vard kvall, trots att vi var tvungna att kliva upp halv sju imorse for att hinna till spanskan.

Helgen kommer att vara fullsmockad med olika saker, sa det drojer nog ett tag innan jag kan skriva nagot nasta gang. Och nu maste jag verkligen ga och lagga mig, haller pa att somna sittandes.

Var helt dackad av forkylningen hela helgen i La Tigra, men nu ar jag nastan frisk. Kandes lite onodigt att aka till regnskogen och sedan inte kunna ga i den mer an ungefar en halvtimme pa grund av forkylningen, men det lilla jag sag var i alla fall fint. Den nionde volontaren, en fransk tjej som hade en del problem med visum och pass och sadar och darfor var tvungen att komma lite senare, kom hit i lordags och vi traffade henne for forsta gangen igar. Hon ska ocksa stanna i Teguc och verkar valdigt trevlig. Spanskakursen fortsatter som vanligt pa formiddagarna och pa eftermiddagarna gor vi lite vad vi vill. Idag akte vi och sag en honduransk film, "Amor y frijoles", vilket oversatt betyder ungefar "Karlek och en sorts bonrora". Och frijoles, bonroran, ar for ovrigt valdigt gott.

Imorgonkvall ska vi pa barbecue hos en som jobbar pa mitt projekt. Mina projektmedarbetare verkar vara heelt underbara, traffade dem igen pa the International fair i lordags och da bjod de in alla oss volontarer pa fobollsbarbecue for att heja pa Honduras nar landslaget spelar bortamatch mot Mexico.

Pa http://www.flickr.com/photos/41482968@N07/ har jag laddat upp lite foton, det gar i alla fall liite snabbare an att ladda upp via blogspot eller facebook. Fler kommer snart.

Har ar vardfamiljens Keara, en dobbermann pa fyra manader. Hur harlig som helst!

Jag har blivit sjuk (ont i halsen och i huvudet), sa det blev ingen fest for mig. Sitter har istallet och far krupp pa blogspot, for det gar saa segt att ladda over bilder. Mer an sahar hinner jag inte. De tva forsta ar knappta fran Newarks fonster och man kan skymta Mahattan i bakgrunden, och det tredje fotot ar mitt forsta Hondurasfotot, med Denise alldeles utanfor ICYEs kontor.

Det rullar pa och nu har jag hunnit vara pa spanskakurs i tre dagar, besokt mitt projekt, joggat och akt riktigt vilse. Spanskan gar framat sakta men sakert och nu vagar jag till och med svara i telefon harhemma (aven om jag fragar "habla inglés?" valdigt snabbt efter att ha halsat). Mitt projekt (heter Olimpiadas Especiales, honduranska Special Olympics) ligger mitt i la Vía Olimpica, ett valdigt stor traningsomrade som ar helt otroligt fint. Det finns simbassang, fotbollsplaner, volleybollplaner, en hel friidrottsarena inklusive loprunda och sa vidare. Jag traffade nagra som jobbar pa mitt projekt ocksa, valdigt valdigt trevligt folk verkar det som. Vi var sex volontarer som akte till la Vía Olimpica for att se hur det ser ut och for att trana lite. Sjukt varmt och svettigt, men latt basta eftermiddagen pa ett bra tag.

Det var pa hemvagen fran Vía Olimpica som jag lyckades aka vilse - vi tog fel buss, de andra kunde hoppa av pa stallen som var ganska nara de stallen de egentligen skulle till men jag hamnade i helt fel ande av stan. Vi trodde att jag ocksa skulle kunna hoppa av ratt nara min "colonia", men de som Lovisa hade fragat at mig menade en helt annan colonia sa nar jag till slut hoppade av bussen efter ca en timme var jag pa helt fel stalle. Det hade hunnit bli morkt da ocksa, och det var alltsa inte lage for att byta buss, sa jag gick in i en affar, tog ut pengar (med hjalp av ratt mycket gester), forsokte fa reda pa var jag var (vilket jag aldrig fick) och tog en taxi hem. Taxin kostade 60 lempiras (inte ens 30 kr), sa att ta taxi har ar alltsa inte riktigt samma grej som att ta taxi hemma. Priset har i och for sig ratt stort samband med kvaliteten pa sjalva taxin ocksa - inga sakerhetsbalten, en hel del konstiga ljud och mycket langsammare fart i uppforsbackar. Jattetrevlig chauffor hade den dock, som forsokte prata med mig pa spanska trots att jag mest bara kan saga "no entiendo" ("jag forstar inte").

Nu fortsatter spanskakursen i tva veckor innan jobbet pa projektet borjar. Den har helgen ska jag forst kanske pa en fest som en som jobbar pa mitt projekt anordnar, sedan har vi volontarer var International Fair (dar vi ska presentera vara hemlander) och efter det bar det av till La Tigra, ett naturreservat har i narheten dar vi ska overnatta. Inte i ICYEs regi, utan for att han som ar mentor till Denise har en kompis som har ett hus dar som vi far bo i eller nagot liknande. Har inte sa stor koll pa detaljerna.

Ha det bra!