Sex valdigt handelserika dagar sen sist, sa jag vet inte riktigt var jag ska borja. Kanske storst forst? Tror det, och i och med att jag inte vet hur lange till jag kommer kunna ha datorn kan det vara bra om en del av de viktigaste sakerna garanterat hinns med.

Stor sak nummer ett; jag flyttar. Igen. Flyttar ut fran Teguc den har gangen, till Comayagua, en stad med mindre an hundra tusen invanare, ungefar en och en halv timmes bussresa fran Teguc, med beromda pasktraditioner, manga koloniala arkitekturarv och en av varldens aldsta klockor. Jag flyttar till Lovisas projekt, ett hem for 39 pojkar som antingen inte har familjer, har familjer som ar for fattiga for att ta hand om dem eller som varit fast i drogberoende eller liknande. Den aldsta ar 18 ar tror jag. Sa, den har gangen kommer jag inte ha nagon vardfamilj utan istallet bo pa projktet.

Anledningen till att jag flyttar ar att Lovisas projekt ar i deep shit om de inte far fler volontarer innan januari, och detta i samband med att mitt projekt inte riktigt behover mig (det kommer inte speciellt manga atleter i ar) har gjort att jag bestamt mig for att byta. Det kanns bra, aven om det blir valdigt trakigt att lamna den har familjen. Men samtidigt ar jag verkligen har for just volontarandet och for att vara en asset (tillgang?) i sana har situationer, nar nagot projekt ar illa ute. Och jag vill verkligen verkligen jobba mer an jag har gjort hittills, tre dagar av fem har for det mesta varit nastan tomma pa atleter och da har jag inte gjort sa mycket annat an pluggat spanska och jobbat pa en hemsida som jag inte tror kommer bli publicerad. Sa jag ser fram emot att byta projekt, det ska bli kul att kanna att man kan gora lite nytta har. Och mycket jobb kommer det garanterat att bli pa det projektet, med langa arbetsdagar och bara varannan helg ledigt.

Jag och Lorna var faktiskt i Comayagua i helgen och halsade pa Lovisa litegrann. Bara over dagen och helt spontant (vi ringde och fragade Lovisa om vi kunde komma samma dag som vi akte), men hittills gillar jag den stan starkt. De har marknad, sol och baleadas och sakert mycket mer, sa jag tror att jag kommer trivas bra dar.

Maste ga nu, sa mer uppdateringar kommer senare!

Nu har jag:

- traffat en taxichauffor som heter Manuel Zelaya
- medverkat i en dokumentar/reklamfilm (fraga mig inte om hur de lyckas kombinera de tva genrerna, men det var vad de beskrev filmen som) om organiskt Hondurasproducerat kaffe som ska visas i Mexico
- blivit riktigt less pa att politikerna tvunget ska vara sana muppets nar det forhandlar
- sett insidan av min iPod
- kopt en ny iPod
- lamnat tillbaka den nya iPoden for att den inte funkar
- borjat kanna att jag hort frasen "du vet, har i Honduras kan du ge polisen pengar (=mutor) om du hamnar i trubbel" lite val manga ganger redan
- fatt tillbaka de civila rattigheter som under ett tag inte existerade (bland annat yttrandefrihet)
- borjat gora en hemsida till Olimpiadas Especiales
- letat genom tva hela kopcentrum efter sandaler i min storlek, men alla ar for sma
- blivit forvanad over att det inte demonstreras mer, i och med att polisen nu inte langre (atminstone inte pa pappret) har ratt att kvasa minsta lilla demonstration
- hamnat pa en middag med ICYE Honduras' chef och hans familj och vanner, valdigt trevlig kvall

Kram!

Matforgiftning ar inte varldens roligaste, ska ni veta. Ar nastan bra nu, men sa mycket magvark har jag nog aldrig forr haft under tre dagar.

Det har: http://www.dn.se/nyheter/varlden/honduras-anklagat-for-overgrepp-1.972949 ar inte heller varldens roligaste. Och skottlossning alldeles precis utanfor huset igarkvall bara adds to the excitment, i guess.

Nagot som ar valdigt roligt dock ar att hinna skypea med folk hemifran, att projektet var ungefar hur roligt som helst igar och att vi hittade den basta klubben hittills igarkvall. Och dessutom; att jag fortfarande, trots knäpp regering, knäpp ex-president, polis och militar man inte kan lita pa och folk som skjuter och har sig 20 meter fran mitt sovrum, kanner att jag verkligen trivs har i Teguc.

Ahora tengo hambre y voy a cocinar algo, hasta luego!

Galet rolig helg, med fotbollsmatch (Honduras - USA) i San Pedro Sula, solande i Tela, nattbad, en massa roligt folk och hur mycket dans som helst. I fredags akte jag och Lorna och en del folk vi har lart kanna har i Teguc till San Pedro Sula, den nast storsta staden i Honduras som ar nara nordkusten och tar ungefar fem timmar att ta sig till fran Teguc. Nar vi kommit dit gick vi ut och dansade till kl fem pa morgonen (till skillnad mot for i Teguc maste inte klubbarna i SPS, San Pedro Sula, stanga kl tva) och sov i sovsal pa ett riktigt bra vandrarhem (min forsta varmvattendusch pa jag vet inte hur lange). Pa lordagen sag Lorna och jag fotbollsmatchen live, vilket var hur roligt som helst och helt sanslost bra stamning fram till att det borjade bli lite val tydligt att USA skulle vinna. Sedan fick vi manga gratulationer av folk som trodde att jag och Lorna var gringas (fran USA) trots att vi hade vara 'heja Honduras'-trojor, och efter det motte vi de andra och dansade och hangde i olika barer och pa ett hustak fram till kanske fyra pa morgonen.

Pa sondagen akte jag och Lorna till Tela, en liten kuststad ratt nara SPS, tillsammans med tva kompisar till de manniskor vi var i SPS med, istallet for att aka hem till Teguc med Tegucfolket. Vi kom inte till Tela forran pa kvallen, men hann ata god mat, hitta ett mysigt hotell alldeles vid stranden, traffa tva amerikanskor som vi traffat i SPS tva kvallar tidigare, dansa och ta ett nattbad som var hur harligt som helst. Andra gangen i Honduras som jag verkligen kunnat se stjarnhimlen, de flesta stallen (definitivt Teguc) ar alldeles for upplysta med elektricitet for att man ska kunna se mer an bara de allra starkaste stjarnorna.

Jag har borjat fa mina forsta inte sa engelsksprakiga honduranska vanner nu, som jag huvudsakligen kommunicerar pa spanska med, vilket kanns valdigt roligt och ar muy bien for spanskatraningen (och for talamodet, att inte kunna kommunicera kan vara sjuukt frustrerande). Och sa har jag borjat marka att jag tappar fler och fler svenska ord och helt enkelt blir samre pa att bygga meningar, vilket ar lite lustigt ibland. Och vilket definitivt betyder att jag kommer att prata skumt nar jag varit har i ett ar och inte bara tva manader.

Ar pa jobbet nu och kan inte ha datorn hur lange som helst, sa det har far vara over and out. Ska forsoka fa mer tid att skriva och skypea och svara pa mejl och sadar den har veckan. Och skulle verkligen verkligen vilja fa till en dejt med Mia och med Johanna, har haft stort dalig tajming sahar langt med att ringa era telefoner.

Hoppas ni alla har det lika bra som jag har det!

Insikter:

- jag och Lorna ar kanske det samsta kakbakarparet i historien
- aven om kakor ar ackliga gar de att salja sa lange man haller i tillrackligt mycket socker (i alla fall har, folk i Honduras alskar socker)
- ar man uppe halva natten och bakar kakor for att salja som fundraising for projektet ar det inte troligt att man orkar ga ut och fira att utegangsforbudet ar over kvallen efter
- man kan tjana ratt mycket lempiras genom att salja kakor, t-shirts och stickers
- jag vill inte att Lorna aker till sitt nya projekt och jag vill att Kobie kommer tillbaka
- ICYE har tydligen ljugit for oss om att de evakuerat volontarerna nar orkanen Mitch drabbade Honduras, vi traffade en finsk tjej som var volontar under det aret och enligt henne blev ingen evakuerad
- min vardfamilj ar verkligen valdigt bra
- jag har (bland annat) ingen yttrandefrihet just nu, men tanker anda skriva att honduranska de facto-regeringen ar kass och bryter mot manskliga rattigheter, for de kan inte lasa svenska. In your face Micheletti!
- klubbarna som de rikare ungdomarna gar till har i Teguc ar ofta de trakigaste
- trubbel med kontokort ar jobbigt
- jag borde verkligen lagga upp bilder

Sitter pa projektets kontor och har lite tid vid en dator, sa jag tankte att jag skulle passa pa att skriva litegrann. Igar var forsta dagen utan nagot som helst utegangsforud, nagot som jag, Steffi och Lorna firade med att ta en fika efter jobbet, se la Huerfana (the orphan) pa bio och sedan hanga ett tag i Intercontinental (hotellet, de marker aldrig att vi egentligen inte bor dar sa vi kan sitta vid poolen i skona fatoljer utan att behova betala nagot). La Huerfana var min forsta skrackfilm pa jag vet inte hur lange (och min tredje biofilm i Honduras), men jag sag inte sa mycket av den egentligen utan

maste ga nu, kanske skriver mer sen