brev från Honduras: december 2009

Så alltså; för en gångs skull ett långt blogginlägg på ingång. Och bilder, för andra eller tredje gången sedan jag kommit hit. Lite pinsamt är det helt klart, vilken dålig bloggare jag är. Jag tror dock att ni, när ni får se bilder och får veta mer om projektet, kommer att förstå varför jag inte prioriterar Internet så mycket.

Just nu har jag precis kommit tillbaka från en natt i Comayagua centrum tillsammans med Lovisa och sitter i mitt rum och skriver. Det är vår lediga helg (fredag-söndag ledigt) och för första gången sen jag kommit hit har vi bestämt os för att stanna kvar i Comayagua trots att vi är lediga. Igår åt vi stans största baleadas (ett ställe här är känt för att göra galet stora och väldigt billiga baleadas) till frukost, gick runt på marknaden och letade julklappar till folk i Sverige, tog in på ett hotell (med varmvatten och kabel-tv, heelt sanslöst hur skönt det är att duscha i varmvatten), åkte till bion och upptäckte att den var stängd, åt middag och gick ut och dansade. Nu ska vi ta det lite lugnt på projektet tills ikväll när vi tänker göra ett nytt försök med bion.

Läget för övrigt just nu är att jag är helt förälskad, i projektet, Honduras och människorna. Det känns så rätt att vara här och jag är väldigt väldigt glad att jag bytte projekt. Det här projektet är hur bra som helst och något som är väldigt skönt är att vi känner att vi faktiskt gör nytta, gör skillnad. Vi som bor och jobbar här är jag och en annan svensk volontär (Lovisa), en fransk volontär som är inne på sitt fjärde år här nu tror jag (han är näst högste chefen här och den som har hand om det mesta praktiska) och tre honduranska utbildare (två killar och en tjej, men tjejen ska sluta alldeles efter jul). De som jobbar här men bor på andra platser är en spansk präst som är högste chefen (och som jobbar varje dag utan undantag nästan), två honduranska utbildare, två kockar, tre städerskor och en vakt. Just nu kommer dessutom två honduranska lärare hit varje förmiddag under veckorna och har lektioner med pequeños och medianos, men det är bara under 15 dagar och de slutar den 18 december.

Lite sammanfattning om pojektet:

- Pequeños: det yngsta, från åtta till tolv år

- Medianos: från åtta till cirka femton år (finns dock trettonåringar som är i mayores, allt beror på hur mogna de är för sin ålder)

- Mayores: från tretton till arton år

- Projektets namn: Horizontes al futuro

- Antal pojkar: strax under 40

- Dessutom: två pojkar och en flicka kommer för det mesta till projektet under dagarna

- Projektet riktar sig till barn som: haft problem med droger, har familjer som är för fattiga för att kunna ta hand om dem, har varit med i gäng (finns några här som har varit med i de berömda honduranska gängen, maras), varit gatubarn och så vidare. Vissa av pojkarna kommer från riktigt svåra förhållanden, väldigt få har bra kontakt med båda föräldrarna (nästan inga av de här barnen har bra kontakt med eller alls någon kontakt med sina pappor) och en del har sett människor bli mördade och våldtagna samt medverkat vid rån (bland annat som åttaåriga lockbeten för att föra folk till maras och så vidare)

- Helgerna: de som inte har någon familj alls stannar varje helg, andra stannar då och då. Vissa vill inte riktigt åka hem, det finns till exempel en kille som inte vill åka hem på helgerna eftersom hans mormor slår honom och hans syster

Min vardag nuförtiden består bland annat i att ha huvudansvaret för köket (vilket innebär att ta ut frukost, lunch, middag, mjöl till tortillas, ibland mellanmål, bestämma om vi ska ha sallad eller inte (beroende på om vi har tillräckligt med grönsaker) stoppa in alla varor vi får i bodegan (förrådet?), se till att alla varor äts innan de blir dåliga och fixa nytt bröd när vi behöver). Jag har även huvudansvaret för en teatergrupp där vi håller på att träna på en julpjäs (Una Navidad en el Polo Norte), har halva gruppen mayores (de äldsta) i engelska och håller tillsammans med Lovisa på att förbereda en Michael Jackson-dans inför jul med den yngsta gruppen. Fram till den 18:e finns som sagt två lärare utifrån här varje förmiddag, så just nu har vi inte engelska med de pequeños eller medianos och inte heller spanska eller matte med pequeños.

Inför jul har vi också tänkt att vi ska göra ett Luciatåg med pequeños, men problemet är att sånadär små lusseljus inte finns här och vi kan såklart inte använda riktiga ljus. Någon som har en bra idé på vad man kan ta istället? Som det ser ut nu kanske vi blir tvungna att använda ficklampor…

I förrgår blev jag rånad för första gången, här på projektet. Någon lyckades ta sin in i volontärhuset och ta båda mina kameror och en kamera samt pengar av Lovisa. Antingen är det någon av killarna som bor här på projektet som har stulit sakerna eller så är det någon utifrån (det kommer och går rätt mycket folk ibland, för här finns bra bollplaner som folk utifrån också brukar få spela på). Jag hoppas på sätt och vis att det är någon utifrån som stal från oss och att det inte var någon av ”våra” killar som gjorde det, men samtidigt är det såklart större chans att vi får tillbaka sakerna om det var någon inifrån projektet. Den kvinnliga honduranskans kommentar när vi berättade att vi blivit rånade var förresten ”bienvenidos a Honduras” (”välkomna till Honduras”). Något som är väldigt väldigt otroligt skönt är att vi hittade finkameran, den svarta bra kameran, gömd i volontärhuset samma kväll. Verkar som att de som stal sakerna antingen inte fick rum med den kameran också, eller kanske är alla saker gömda på olika ställen inom projektet och ”tjuven” var bara ute efter att jävlas.

Förresten – om någon har bra tips på lekar för att lära ut engelska på en inte speciellt avancerad nivå får ni gärna skickar. Eller bara om ni har några som helst idéer om övningar om vad som helst som kan tänkas vara bra att göra med de här killarna.

Och en till sak – om någon skulle vilja vara fadder åt något av de här barnen och bidra med pengar varje månad är det bara at säga till. Det finns ett sånt system och jag lovar att ni kan känna er säkra på att pengarna går till bra ändamål.

Alla bilder ar inte tagna av mig, utan vissa har Lovisa och Leigh Anne tagit.