Nu ar vi tillbaka efter en valdigt lugn och skon helg i ett hus pa en apelsinfarm uppe i narmaste berget har i Comayagua. Hoizontes directora ager huset och lanar ibland ut det till centrets volontarer nar hon sjalv inte bor dar. Perfekt stalle for att vila, helt underbart med fina solnedgangar, god mat och utsikt over Comayaguadalen. Och tystnad, som man kan sakna tystnad utan att riktigt marka det. Pa Horizontes ar det nastan aldrig tyst. Jag, Lovisa och den franska vicedirektoren for dit tillsammans i fredags och kom hem igar. Igar var forresten forsta natten den har veckan jag inte dromde om hastar. Och jag som trodde att abstinensen skulle ge med sig, det gor den visst inte.

Det ar lugnare har pa Horizontes nu, i och med att pequeños och medianos ar i skolan pa formiddagarna och mayoreserna ar dar pa eftermiddagarna. Lovisa och jag har bara tva engelskalektioner per vecka och utover det bara apoyo escolar,

Nu maste jag ga, det ringdes i klockan och vi ska ata. Kram!

Lite saker:

- fem nya barn har kommit hit, tre forsvunnit
- tva av de nya har aids
- om en av de som forsvunnit harifran (han rymde) och som jag hade mycket kontakt med sager de flesta nu att han ar forlorad, att det inte finns mer hopp. sant ar tungt
- skolan har borjat efter fyra (mer?) manaders lov
- jag blev precis klar med fixningen av skoluniformerna i tid
- ungefar halva Horizontes vill att jag ska fixa alla deras klader, i och med att jag ar den enda pa det har stallet som kan sy
- vi haller pa att lara pequeños och medianos att sjunga The man in the mirror pa engelskalektionerna
- har blanagel sen i eftermiddag da tva av mayoreserna slogs och jag gick mellan
- langtar tills mina foraldrar kommer hit (det borjar verkligen dra ihop sig)
- ar valdigt valdigt trott men lycklig efter dagar med alldeles for mycket att gora och for lite tid

Kram!