brev från Honduras

Johanna och Paulina ar och halsar pa gen, de kom igar och stannar till imorn. Toppenroligt att traffas igen och hora deras resehistorier, de ar nagot utover det vanliga kan man saga. Lovisa och jag har ledigt, sa dag har vi fyra vandrat runt i centrum idag och fikat valdigt lange. Just nu sitter vi i ett internetcafé i en mall.

Pa Horiozontes ar det fullt upp som vanligt, vi tranar infor mors dag som vi ska fira nasta lordag. Lovisa och jag gor en sang med los pequeñosar, Eddy (educador) och jag gor en dans med los medianos, Lovisa tranar en lat pa gitarr med nagra mayores, Thierry forbereder en pjas med los pequeños och los mayores haller pa att skriva dikter som de ska lasa upp.

Det har kommit en ny volontar till Horizontes, en tjej fran Japan som ska stanna i tva ar. Hon heter Saya och ar 23 ar tror jag, valdigt trevlig. Bor inte pa Horizontes, utan i ett hus i stan, i och med att det ar hennes organisations regler for de som jobbar pa Horizontes.

For nagon vecka sen fick en av los mayores tillbringa natten i fangelse, han hade rymt och stuckit till Comayaguas huligangan som hanger vid stadion och slass. Honom har vi ofta mycket problem med, han har riktiga problem (de gjorde en undersokning av hans hjarna och kom fram till att den inte ar som den borde vara) och skulle egentligen behova professionell hjalp. Problemet ar bara att hans mamma inte har rad att betala for att han ska fa professionell hjalp, sa slutar vi ta emot honom pa Horizontes skulle det betyda att han gar tillbaka till de kriminella gang dar han var forut. De har kopt lite lugnande tabletter till honom nu i alla fall, efter rekommendation fran doktorn han gjorde undersokningen hos, sa vi far se hur det fungerar med dem. Fungerar det inte med dem vet jag inte hur vi kan gora, for just nu forsamras bara hans beteende med tiden kanns det som och han ar valdsam mot de andra barnen.

Den senaste tiden, speciellt forra veckan, har jag haft ordentligt med diskussioner med olika manniskor pa Horizontes. Tog ifran min favoritmayor sin mobil (det ar forbjudet for dem att ha mobiler pa Horizontes) och han blev jattearg och skrev en lapp till mig dar det stod att han aldrig mer kommer att prata med mig. I slutet stod det "jag ar ledsen, men sahar ar vi honduraner". Nu ar allt som vanligt igen, de ar valdigt mycket upp och ner de dar killarna. Hade rejala diskussioner med kocken och med en annan educador ocksa, kocken for att han inte gjorde sitt jobb riktigt och med en educador for att jag berattade for Don Goyo nar han kallat ett av barnen for bogjavel och han alltsa fick en utskallning.

Helgen i El Salvador var helt underbar, en blandning av god mat, mycket somn (vi bodde i hangmattor bade dag och natt), pool och helt underbar strand. Hade inte kunnat vara battre, helt enkelt.

I mandags fick jag aka med Goyo och knappa kort pa olika familjer som han hjalper och pa en forskola som han startat upp. Fotona kommer snart upp har pa bloggen eller facebook eller annan sida, ska lagga upp dem nasta vecka.

Det hander alltid mycket har, har inte minne nog for att komma ihag allt jag bor skriva om. Nasta mandag kommer Lovisas pappa har jag for mig, och han ska ta med skypeutrustning, sa da kommer jag kunna ringa till folk igen. Saknar att prata med er, kram!