Forsta lediga dagen sen vi kom hit, och anda ar jag trottare an pa lange. Och sa ar jag less pa att Skype vagrar fungera. Nagon som vet hur man ska gora om micken inte vill samarbeta? Horlurarna fungerar som de ska, men de som jag pratar med kan inte hora vad jag sager. Det ar bara pa den har datorn det blir fel, och pa vardpappans konto pa den har datorn funkar det, men inte alls pa mitt konto eller pa det extrakonto jag skapade for att kolla om det bara var mina kontoinstallningar det var fel pa. Surt.

Idag ha jag, Denise och Lovisa varit hemma hos mig och gjort klart sangen som vi ska sjunga pa ICYEs International fair pa lordag. Den blir valdigt bra, handlar bland annat om att Sverige inte ar Schweiz och om att vi inte har isbjornar gaendes pa vara gator. Igar var vi forst pa en liten forskola i utkanten av en fattig del av Teguc och firade barnens dag tillsammans med 18 femaringar och en sexaring. Det blev lekar, piñatas, tartor, godisutdelning, ansiktsmalning (jag blev en humla och det tog evigheter innan fargen forsvann. Lite ar fortfarande kvar i haret) och vi hade en massa skoj. Pa kvallen akte vi till en av ICYEs medlemmars hus/slott (det var helt galet) och at tacos, dansade och traffade en massa folk. Harlig kvall.

Imorgon borjar spanskakursen, som sedan kommer att fortsatta i tva veckor innan jag borjar pa mitt projekt. Nu ska jag gora en omelett, forsoka bli kvitt Skypeirritationen och ga och lagga mig tidigt, for vi samlas 8 imorn och det tar ett tag att ga till kontoret.

Kram!

Forresten, om ni vill se lite bilder kan ni kika pa de andra svenska volontarernas bloggar: (borttaget) och http://lovisaenhonduras.blogspot.com/. Jag har inte fatt till Internet pa min maskin an och kan inte ladda over bilder till den har datorn, sa det drojer lite innan ni far se mina bilder.

Man kan traffa ratt intressanta manniskor pa det har stallet - igar var vi pa en bar och motte de honduranska volontarer som ska vara vara mentorer under det har aret, och sa smaningom borjade det komma en mangd olika manniskor fran olika stallen. Baren var uppenbart popular bland backpackers och bland icke-honduraner som bor och jobbar i Teguc, till exempel nagra som jobbar for Roda Korset eller ar har via taiwanesiska organisationer (Taiwan gor valdigt mycket i Honduras har jag borjat marka). Och det fanns ett par killar som berattade for mig om att de gor en dokumentar och att de behovde volontarhjalp, sa jag fick deras visitkort och har kollat upp lite mer nu. Hemsidan ar http://benandjoe.com och det ar, vad ska man saga, ratt galet det de gor. Sakert valdigt roligt att resa genom hela Syd- och Centralamerika for att man har slagit vad om att man ska hitta ett djur som de flesta inte ens tror existerar, men anda, lite galet ar det.

Andra saker som har hant ar att jag har varit med om min forsta pro-Zelayademonstration (alltsa for den avsatta presidenten, och mot kuppen och den nuvarande interimsregeringen). Vi akte buss fran en sevardhet idag och hamnade i en valdigt lang bilko pa grund av att demonstranterna blockerade vart korfalt lite langre fram. Sa vi fick hoppa ur och ga till kontoret istallet, vilket betydde att vi fick ga alldeles intill demonstrationerna fast pa trottoaren langsmed andra korfaltet. Det var en valdigt liten och lugn demonstration (atminstone dar vi traffade pa den, den kan ha okat i styrka nar den tagit sig langre mot stan), men anda ratt mycket militarer och poliser. Hur som helst intressant att se.

Vi har dessutom varit i Honduras FN-hus och fatt forelasning om landets utvecklingslage och om hur Honduras ligger till i forhallande till millenniemalen. Och idag hade vi en man fran COPECO (Honduras Committee of Permanent Contingencies) pa ICYEs kontor som berattade om hur man ska bara sig at ifall olika typer av naturkatastrofer intraffar. Det blir helt enkelt valdigt mycket intryck och valdigt mycket bra info hela tiden.

Och Birgitta - du far valdigt garna skicka lite bra lekar och sa som jag kan anvanda pa projeket, vore toppen!

Kram pa er alla!

Jag kommer helt klart att vara en kass bloggare - nio dagar sedan senaste post ar inte okej. Nu kommer i alla fall lite livstecken, for jag har Internet, har packat upp (ett ars packning ar ratt mycket och tar ett tag att fa in i skapen) och har lagat muy smarrig omelett. Sá; hittills. Saken ar bara den att det har hant sa sjukt mycket att om jag skulle skriva allt blir jag nog uppe till imorgon minst. Och dygning fick jag nog av under gymnasietiden, sa allt som blir av nu ar lite blandade sammanfattningar. Bilder kommer senare, den har datorn och jag ar inte riktigt kompisar sa det far vanta tills jag far till Internet pa min laptop.

Jag kanske ska borja med flygresan, och det mesta jag kan saga om den ar att det ar valdigt skont att den ar over. Jag lyckades missa planet i New York som jag skulle aka till Houston med (de bytte gate och ersatte mitt Houstonplan med ett annat lite senare Houstonplan, och jag var inte smart nog att kolla flightnummer, sa jag trodde att det senare planet var mitt plan och mitt Houstonplan flog alltsa ivag utan mig), men kundsupporten pa Newark bokade om mig pa det senare Houstonplanet sa allt loste sig till slut. De andra flygresorna gick utan problem och jag lyckades landa Tegucigalpa.

Vi ar i alla fall atta volontarer som ar har via ICYE - tre fran Sverige, tre fran UK, en fran Taiwan och en fran Osterrike. Tre av oss blir kvar har i Teguc (Tegucigalpa) och de andra aker ivag till olika delar av Honduras om ett par veckor. Alla ar hur trevliga som helst, och personalen pa ICYE ar toppen den ocksa. Just nu bor jag hos min permanenta vardfamilj, men nar jag kom var de bortresta sa jag och Denise bodde hos Juanita som jobbar pa ICYEs kontor. Hos henne fanns underbar mat, manuell dusch utan varmvatten (vilket faktiskt var ratt skont i den har varmen) och en toppentrevlig tysk volontar som varit har for nagot ar sedan med ICYE och nu kommit tillbaka for att jobba lite och resa runt lite.

De forsta dagarna fick vi traffas, visas runt en del i stan, kopa mobiler (min kostade 200 lemipra, vilket ar lite mindre an 100 kr), ta ut pengar, besoka Garífunas (en av Honduras "indigenous", kommer inte pa vad det ar pa svenska. Urbefolkning?) och sa vidare. Nu i helgen har vi varit pa ett lager i Valle de Angeles, en by har i narheten. Det var valdigt mysigt, med bra aktiviteter, nyttig info, en massa roliga lekar och fin runtur i byns/stadens centrum. Och sa var det valdigt trevligt att slippa vara sa forsiktig med kameror och mobiler och sadar hela tiden, och att till och med kunna ta med bra-kameran utanfor hotellomradet. Valle de Angeles ar valdigt sakert, nagot man inte riktigt kan beskylla Teguc for att vara.

Men jag gillar Teguc, valdigt mycket. Det ar varmt, fuktigt, en massa reggaeton, mycket trevliga manniskor for det mesta, intressant och ibland valdigt vacker downtown, just nu en massa politik overallt, valdigt gront (i och med att det ar regnperiod) och harlig laid back atmosfar. Med tanke pa narhet till allt bor jag dessutom helt perfekt - en kvart till downtown, 20 minuters gang till ICYEs kontor och ungefar en kvarts colectivoresa till mitt projekt. Det dar med att manniskorna ar trevliga for det mesta handlar just nu mest bara om hur mycket de alieniserar (finns pa svenska?) och objektifierar oss som ar utlandska och speciellt oss blonda, och hur mycket tutande och kommenterande man alltsa far sta ut med.

Huset jag bor i ar for ovrigt helt otroligt stort. Jag har ett eget badrum, med varmvatten, en sang som ser ut som en dubbelsang och det finns tva tradgardar, en pa framsidan och en pa baksidan. Det ar verkligen enorma kontraster i det har landet. Just nu bor jag bara med vardpappan, for mamman ar i USA och hjalper deras dotter att installera sig pa ett universitet dar hon ska plugga medicin. Vardpappan kan engelska och gillar Daniel Lemma a lot, sa det kan nog inte bli battre.

Den har veckan har vi orientation activities och har varit mer i downtown och pa ett museum om Honduras historia. Museet var intressant och nyttigt, och bara det dar med att se historien ur ett ickeeuropeiskt perspektiv ar i sig valdigt intressant. Nasta vecka borjar var sprakkurs, vilket ar valdigt valbehovligt. Mina standardfraser just nu ar "sin carne, sin pollo y sin pescado" och "soy vegetarian" (ar inte alls saker pa stavningen pa det sista). Att inte kunna spraket ar verkligen handikappande, men som tur ar har jag just nu manga omkring mig som kan bade spanska och engelska och som kan oversatta.

Jag saknar er darhemma och ar valdigt pepp pa lite skypedejtande. Och Mia far garna ge Victor en massa pussar och kramar - jag saknar honom valdigt.

Det börjar dra ihop sig nu, på riktigt. Och det är inte utan att det pirrar lite i magen. Sundsvall - Uppsala - Stockholm - New York - Houston - Tegucigalpa. Inte bara åker - flyttar. Flyttar till värdfamilj och ett år som volontär, flyttar till honduransk storstad och till att inte kunna språket.

Och det känns bra. Jag kommer att sakna hemma, kommer att sakna min familj och alla vänner. Alla de där sammanhangen, att ha folk i närheten som verkligen vet vem man är. Och Victor, som jag kommer att sakna Victor. De här dagarna som är kvar kommer att bli rätt jobbiga, med hejdå till Victor och till familjen.

Men det känns ändå helt rätt, magkänslan har verkligen bestämt sig och jag tror inte att jag kommer att ångra den här resan (flytten) vad som än händer. Hur det än slutar kommer jag att ha fått en mängd nyttiga erfarenheter och förhoppningsvis mer koll på både mig själv och världen när jag kommer hem. Så jag längtar också, längtar till den där värdfamiljen och det där projektet som båda verkar ungefär hur bra som helst. Och jag längtar till de honduraner och honduranskor (?) jag har haft kontakt med, speciellt de som pratar engelska och som jag alltså kommer att kunna fortsätta ha kontakt med när jag kommer dit. Nu när jag måste klara mig utan Johannas superba tolkande får spansk kommunikation på någon som helst nivå skjutas upp litegrann.