brev från Honduras

Hmm, hur ska jag pa ett bra satt kunna sammanfatta vad som har hant de senaste dagarna utan att behova vara vaken hela natten? Det har hant sa mycket konstigt som skulle beohva langa beskrivningar. Jag far nog helt enkelt skippa det dar med "pa ett bra satt" och bara kora pa.

I sondags flyttade jag hit till den nya vardfamiljen - inte for att jag inte tycker om personerna i den andra familjen, utan pa grund av att familjesituationen inte var sa bra och det blev valdigt mycket esamtid for mig. Nar jag traffade den har familjen och de sa att de garna hostar mig bestamde jag mig helt enkelt for att flytta hit istallet. Och jag trivs som fisken i vattnet har, verkligen hur bra som helst, med en madre, padre, abuelo (morfar) och hermano (bror).

Sedan pa kvallen i sondags kom Lorna (volontar fran UK) tillbaka till Tegucigalpa fran en by som heter Taulabe, dar hon skulle ha bott i ett halvar och haft sitt projekt. Hon rakade hamna mitt i ett morddrama och var tvungen att aka tillbaka till Teguc pa grund av att hennes hostmamma ganska troligt kunde vara nasta person att bli dodad. De fem senaste dagarna hade fem personer blivit dodade i narheten och det var farligt for Lorna att fortsatta bo dar. Jag, Kobie, Steffi och Laureen at middag med Lorna pa sondagkvallen och fick hora hela historien da.

Pa mandagen traffades jag, Kobie, Lorna och Laureen och fikade i ett kopcentrum. Pa vag ut fran en toa ser Kobie plotsligt pa en av tv-skarmarna i food courten att Mel Zelaya ska ha kommit tillbaka till Honduras. Vi fragar lite folk i narheten om det verkligen ar sant och ingen vet, sa vi gar till ICYEs kontor (som vi anda skulle till for att de andra hade moten och jag ville skypea) och fragar de som jobbar dar, men de vet inte heller. Tydligen kan man inte alls lita pa media i det har landet, sa aven om journalisterna lovar att han ar har ar inget sakert. Vi satt dar ratt lange och forsokte fa nagon ratsida pa det hela (forst var han i FN-byggnaden sa reportrarna, men sen helt plotsligt var han i Brasiliens ambassad), men gav upp efter ett tag och gick och at lunch istallet. Strax fore fyra ringer en av medarbetarna pa ICYE oss och sager att det har inforts utegangsforbud och att det borjar kl 4. Han hamtar upp oss alldeles efterat och skjutsar hem oss och vi alla kommer hem strax efter fyra. Tydligen var utegangsforbudet ratt flexibelt den dagen eftersom de hade meddelat det sa sent - bara ca 20 minuter innan det tradde i kraft och det gjorde alltsa inget att vi var lite sena.

Vi har fortfarande utegangsforbud och det senaste jag hort ar att det ska vara till 6 pm imorgon. Skulle inte forvana mig om det blir langre dock, de forlanger det hela tiden. Och forresten; stadion dar mitt projekt ar - la Villa Olimpica - anvands tydligen som temporarart fangelse for alla de demonstranter och andra utegangsforbudstrotsare som militaren/polisen arresterat och som inte ryms i fangelset. Senaste siffran jag horde var att ca 200 personer halls i stadion. Och manskliga rattigheter verkar inte vara nagot som over huvud taget existerar for de manniskor som miltarer/poliser arresterat - man hor om personer som halls inlasta med diverse brutna ben och skador och som inte far sjukvard. Och en hel del minderariga tydligen.

Och bara for att gora det tydligt - ni behover inte oroa er for mig, jag tanker inte ge mig in i nagra demonstrationer och sa lange jag inte ar i narheten av dem ar Teguc som vanligt fast med nastan alla manniskor inomhus. For mig blir det har framst valdigt lugna hus-dagar. Idag har jag pluggat spanska, umgatts med familjen och med grannens dotter som varit utbytesstudent i Tyskland, sett pa film och atit muy smarrig mat.

Det finns mycket mer att beratta saklart, men just nu ar jag alldeles for trott. Och forresten - att jag inte kan skypea trots att jag ar i huset hela tiden beror pa att vart internet ar for langsamt for att skype ska fungera. Ska se vad jag kan gora at det, eventuellt kommer jag att kopa eget mobilt internet att ha till min laptop. For jag saknar er en massa och vill kunna prata med er!